En berättelse om Guds ljus

Kameran lyckas inte fånga det mina ögon ser. Ljuset som faller på trädgårdsstolen så att namnet på boken lyser upp. Hans namn.

Inte heller förmår kameran att fånga djupet jag uppfattar med min blick. Blommorna i förgrunden, de spirande örterna därefter och den prunkande blomlådan som hänger som en skiljelinje mellan uteplatsen och det offentliga rummet alldeles utanför, där ekarna står på rad i limegröna skira underkläder.

Jag tar en bild, men den faller sig platt. Verkligheten är så mycket mer än vad ett fotografi någonsin kan bli. Verkligheten rymmer dofter, vinddraget, människor som cyklar förbi och ljudet av en gräsklippare jag inte kan se.

Sköna maj välkommen!

En ny månad betyder en ny bakgrundsbild till din mobil. Låt oss börja där, med Sötnosens gåva till den som önskar lite ljus och vårkärlek i sin telefon. Varsågod att ladda ner den.

En ny månad innebär möjligheten till en ny start, men låt mig först avsluta april månad. Trots allt var det en månad då jag för första gången hade en utställning där både min konst och mina illustrationer visades upp. Den sista veckan såldes två konstverk till min stora glädje, diptyken Maria Livgiverskan och Eden. Båda ur min kollektion Liv.

En sak som blev tydlig för mig under denna månads utställning var att jag inte vill göra några konsttryck av mina tavlor. Det är något jag funderat på förut. Jag kom fram till att jag vill att de endast ska finnas som original, i ett enda exemplar. Det får vara mitt signum tänker jag. Jag erbjuder inga kopior. Inte ens de allra finaste exemplaren som exempelvis ett riktigt bra konsttryck är.

När jag bytt ut den mycket enkla upphängningen på mina tavlor till en finare variant ska de levereras till de två kvinnor som köpt dem. Två kvinnor som betyder väldigt mycket för mig!

Under konstutställningen visade jag också upp några illustrationer av Sötnosen som jag aldrig förut låtit andra se. De bär på en intressant historia jag tänkte ni skulle få se här nu. I form av hennes egna bilder.

Det börjar med att jag tecknar denna bild den 10:e september 2023. (Månadens bakgrundsbild till mobilen.) Som ni ser brukar jag datera mina illustrationer. Ibland skriver jag också några beskrivande ord.

You bring me up

Denna bild säger något om Sötnosen. Om hennes blick. Om min blick när jag är ett med Gud. När jag är närvarande i den avbild av Gud jag är som människa. När jag vilar i att jag är Guds barn - älskad, sedd och med en viktig uppgift han gett mig. När jag ser vem Gud är för mig och vad Gud gör med mig.

Men här visar Sötnosen också hur stor Gud är och hur liten jag egentligen är. Gud är som Sötnosen och jag är den där lilla plantan. Något i mig är i tillväxt. Gud ser detta. Gud vet detta. Gud tar hand om den lilla plantan jag ännu inte vet vad den är. Det går inte att urskilja i det lilla tillståndet. Den måste växa till sig innan jag kan ana vad Gud har sått i mitt hjärtas jord. Gud är trädgårdsmästaren, inte jag. Och det som är av Gud kan jag aldrig döda, för det är av ljus och evig kärlek.

You raise me up

Nästa bild jag tecknar samma dag är denna. Gud lyfter upp människan ur mörkret med sitt ljus. Jag älskar denna bild. Den är så talande. Alla människor faller emellanåt ner i mörker. Det kan vara mörker av sorg och saknad. Mörker av brist. Brist på kärlek, på ett hem, mat, vänner, stöd, gemenskap, hälsa, trygghet, ja allt möjligt som vi människor behöver för att må bra. Men inget av detta är för mörkt för Gud. Guds ljus är det ljus som kan övervinna det mörkaste mörker. För mig är det en oändlig tröst. Ibland är det bara Gud som kan hjälpa en människa genom att lyfta upp henne till sig och omsluta henne i sitt ljus och sin kärlek.

You show the way

Den tredje bilden i denna serie nedtecknar jag dagen därpå och den talar om Gud som en vägvisare. Att vi har blivit upplyfta ur mörkret betyder inte att mörkret inte finns kvar. Inte att allt det svåra plötsligt är utsuddat. Men för att vi ska kunna vandra i Guds ljus behöver vi en vägvisare. Någon som är så pålitligt att vi inte ens behöver se efter var vi sätter våra fötter. Föreställ dig att leva i den tilliten till Gud. Vad skulle det innebär för dig i din vardag?

Jag har funnit att när vi människor vandrar genom en mörk period av vårt liv då är det enklast att ta ett steg i taget, att fokusera på Guds ljusa och upplysande tankar om mig, låta Anden hålla mig både om ryggen och i händerna för att med hela kroppen känna och följa Andens vägledning.

You are my light

I denna den fjärde illustrationen återkommer den lilla plantan som berättelsen började med. Den är planterad i en bok. I böckernas bok. En annan jord. Guds jord. Och nu lyser den av sig själv. Som om den tänts upp av Guds ljus och kärlek.

Denna bild talar om kraften i överlåtelse. Vad som händer när vi ger det lilla vi har till Gud och låter Gud använda det efter sin vilja och för sitt syfte.

Den talar också om att det som började i människans eget mörker kan bli till ett välsignande ljus när vi låter Gud använda det svåra vi är eller har varit med om.

Men ytterst berättar den att det ljus som lyser i mig är inte mitt, det är Guds ljus. Till mitt väsen är jag mörker. Inte ondska, men mörker. Som en brun jord innan Gud sått något i mig. Som en svart himmel innan Gud tänt stjärnorna. Som en djup sömn innan Gud väckt mig. Och när vi står där i vårt eget mörker inser vi det, att ljuset i oss är Gud och att vi är bärare av det ljuset. Som en svart veke Gud åter kan tända om något svårt i livet har blåst ut det ljuset som Gud i begynnelse tände i oss.

Andens frukter ingen vill ha

Den femte och sista illustrationen i denna serie om Gud tecknar jag på den tredje dagen. Den talar om ett liv ihop med Jesus. Den illustrerar allt det jag vet är Andens frukter som kommit ur mig, för att Jesus gett sitt liv till mig. Allt det jag av mig själv aldrig skulle kunna göra, men som jag med hjälp av Guds kärlek skapar.

Avbilden i mig (Sötnosen) vet att tavlorna är frukten av Guds andes djupa närvaro i mig. Illustrationerna under Sötnosens gunga likaså. Bloggen skrivs med Jesu blod kan man säga. Allt mitt skapande hänger på Jesus. Han bär det. Han som är livets träd.

Allt som ligger på marken är sådant jag skördat för att Jesus dog på korset och sedan sände Anden ut över världen och till mig.

Allt detta är ett också ett vittnesbörd som förklarar vad som sker när vi människor överlåter våra liv, vår tid, vårt hem, vår kropp, själ och ande till Gud. Det vittnar om vad Gud kan skapa när vi ger honom våra allra mörkaste vrår. Han tar det i bruk och förvandlar mörker till ljus. Så fylls tomma sidor med ord. Så fylls vita dukar med färg.

Sötnosen står där med tavlorna i serien Liv. Undrande. Varför vill människorna inte ha det som är från Gud?

Jag har aldrig tvivlat på var min kreativitet kommer ifrån och vem som är källan till allt det konstnärliga som kommer ur mina händer. Men jag har sorgset undrat vad jag ska göra av alla dessa frukter. De gör ingen nytta i mitt förråd. De vill ut bland människor. Men sorgen och bristen på lönsamhet har inte hindrat mig från att fortsätta skriva, teckna och måla. Inte att visa upp frukterna när jag fått en möjlighet att göra det. Gud har alltid haft företräde framför min undran.

Så underbart det därför är att några av dessa tavlor som finns på illustrationen ska få flytta hem till de kvinnor som valt att köpa dem. Där ska konstverken få hänga som en påminnelse om att Gud ser en Maria i oss alla. Även om vi är två kan vi hänga samman som en. Vi kan alla bli livgivare åt Gud. Om vi bara ger honom det vi har. Våra små talanger. Vårt mörker. Vår brist. Vår längtan efter kärlek och mening.

Likaså talar konsten om att det finns ett paradis som inte gått förlorat. Det finns inom oss alla. Eden är den plats där vi har återförenats med Gud. Där avbilden i oss lever även om vi ännu inte mött den. Eden är platsen där vi inte längre är separerade från Gud, vår Skapare. Det är där vi samskapar som urbilden och avbilden, ljuset och mörkret, livet och döden.

Ljuset segrar alltid över mörkret. Livet övervinner alltid döden. Gud är alltid större än allt det som är mänskligt och förgängligt. Låt oss påminna varandra om detta varje dag i denna vackra vårmånad som sköna maj är!