– Älskar du mig mer än de andra gör?
– Det vet jag inte, men jag älskar dig mer än någon annan jag känner.
– Älskar du mig?
– Ja, jag älskar dig så mycket att jag vill vara dig nära, värna dig och berätta om allt du är.
– Har du mig kär? – Så kär att det bästa jag vet är att vila mot ditt bröst och lyssna till ditt hjärta.
Det är Jesus som ställer frågorna och jag som svarar. Han ställde dem till Petrus för mer än två tusen år sedan. Han ställer dem till mig. Han ställer dem till varje människa som säger sig vilja gå i hans fotspår.
– Älskar du mig mer än de andra gör?
– Det vet du, att ingen älskar dig så som jag gör.
– Älskar du mig?
– Jag älskar dig mer än du någonsin förmår förstå.
– Har du mig kär?
– Du är den allra käraste jag har.
Det är gott att använda Jesu egna ord och ställa honom de frågor han ställer oss. Det är skönt att söka kärleken hos den som älskar som ingen annan gör. I samtalen lär jag känna Jesus och även vem jag är i hans ögon. Ingen annan känner mig så som han gör.
Jag kanske aldrig blir den sortens herde som Jesus bad Petrus att vara när han frågade om Petrus älskade honom. Men jag förblir det uppdrag trogen som jag har fått av Jesus. Och efter dagens högmässa förstår jag varför Jesus behöver mig just sådan jag är.
Sedan jag lämnade mitt äktenskap för 15 år sedan har mitt hem varit en mötesplats för människor som längtar efter kärleken. Jag har bjudit in människor till ett möte med Gud och ett samtal om livet. Jag har kallat till meditation och god fika. Jag har kallat till mässa med psalmsång och nattvard. Merparten av de som kommit när jag kallat är människor som inte känner sig hemma i kyrkan, men som gör det i mitt hem. Ändå är källan densamma. Samme Gud. Samme Jesus. Samma Ande.
Det som bygger upp en människa kan bryta ner en annan. Det som berör en människas hjärta sluter en annans. Idag blev det övertydligt. Och jag insåg kraften i psalmsång, hur stärkande det är för både kropp och själ att lovsjunga Jesus.
En dag ska vi åter fira mässa i mitt hem. Hemmet är den betesplats jag har att erbjuda alla Guds barn. Det är där jag kan peka på vem som är den verkligen herden, Jesus själv. Det är i den miljön jag kan mogna jämsides med de andra, se hur lammen växer upp till får och anpassa betesmarken efter den utvecklingen.
Psaltarpsalm 23:
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.
Kram,
Marie
Comments