En ofördärvad avbild av Gud

"Din andliga utveckling handlar egentligen inte om något annat än att återvända till ditt djupaste djup. Där är du fullkomligt frisk. Där finns ingen synd. Där är du en ofördärvad avbild av Gud."

Jag hade satt tvättid denna morgon till klockan 10, men gick till tvättstugan och sköt fram den fyra timmar. Mitt djup kallar. Mitt djupaste djup ropar "kom!"

Nu sitter jag i skräddarställning på stolen vid köksbordet och njuter av tystnaden omkring mig. Det är lugnt och stilla både på in- och utsidan. Jag sjunker långsamt ner i mig själv när jag lämnar huvudstaden och rör mig mot djupets öppna landskap. Det finns ingen brådska och Stinissen finns vid min sida. Vi har gjort denna resa många gånger ihop. Jag sjunker ned med hans ord som vore de ett ankare eller ett lod.

"Ditt centrum bär du alltid med dig. Om du har lite erfarenhet av bön och inre samling, vet du att du redan nu har en helig boning inom dig där du är helt förenad med Gud."

Igår skrev jag om Själaglad, min själ som just nu inte alls är glad. In spiritus sancti heter det inlägget. Själen var den som satte ut kursen mot mitt centrum för snart tjugo år sedan. Det gjorde hon med en för er som känner mig välkänd illustration. Den bild som senare blev mitt visitkort med Tina Starks hjälp när min första enskilda firma fick namnet Själaglad.

Själaglad sitter i skräddarställning lutad mot korset flera år innan Gud kallar mig in i kyrkan. Hennes ögon är slutna, inte för att hon blundar, utan för att hon blickar inåt mot en djupare och större verklighet. Hon är omsluten av ord som meditation, Gud, Jesus, Gabriel, Michael, kärlek, förtroende, tillit, hopp, öppenhet, glädje .... Hon mediterar över och ber för en ny himmel och en ny jord.

"När du slutligen når ditt djup, är det Kristus du finner där. Det flödande liv som du upptäcker inom dig är Kristi liv. Ditt äkta liv är hans liv."

Jag förstod det när jag var som allra sjukast. Att min styrka inte var min egen utan strömmade från honom. Att jag inte lyste av mig själv, utan för att jag bär inom mig hans ljus. Att inspirationen som flödade hade sin källa i honom. Liksom kreativiteten, klarsyntheten, frimodigheten, längtan, kärleken, glädjen och själva livet.

"Kristus är inte i ditt djup som någon helt och hållet annan, någon du kan tala och lyssna till men som ändå har ett annat liv än du. Han är ditt liv. Du är ett med honom, så som lemmarna är ett med huvudet, så som rankorna är ett med vinträdet. Det är Jesu eget hjärta som slår i ditt bröst och gör dig levande."

Själaglad är oförstörbar. Hon är i mig den ofördärvade avbilden av Gud. Ett själv som identifierar sig i, med och genom honom. Ett jag som är ett vi. Som inte kan existera på någon annan plats än vid korset, för det ofördärvade är inte separerat från Gud.

När jag ser Själaglad idag har korset hon sitter vid förvandlats till ett livets träd. Av något oförklarligt skäl hör jag också idag ord på latin, liksom igår. De låter som tonerna vid en klockringning. In nomine patris, et filii, et spiritus sancti, amen. Kanske är det för att göra mig uppmärksam på högtidligheten i stunden. Mitt svenska modersmål och bildspråket jag fått av min himmelske far kröns både igår och idag med hjälp av latinska ord. Kanske är det ett tecken på helheten, och därmed heligheten, en ringning för den djupaste sanningen om en människa och vem hon är.

Du är liksom jag i ditt djupaste djup en ofördärvad fullt frisk avbild av Gud. Det tar tid att finna fram till den avbilden. Åratal eller snarare årtionden, men du kommer att få glimtar av avbilden längs med vägen.

Det behövs både goda andliga vägledare och den helige ande i egen hög person för att ta dig dit. På egen hand kan du det inte.

Den som själv inte funnit denna heliga boning inom sig kan inte leda dig dithän. Var därför uppmärksam på de som lovar mer än de kan hålla.

När du väl funnit denna helighet inom dig kommer du att inse att du inte kan bosätta dig där. Det är en plats du ständigt måste återvända till eftersom den mänskliga tillvaron innebär att vi ständigt vänder oss utåt mot våra medmänniskor. Hur du lever ditt liv däremot gör vägen hem kortare eller längre. Lever du från morgon till kväll vänd utåt mot världen då kanske du tvingas tillbringa natten på hotell och inte i samma säng som Jesus. Det går nämligen inte att leva i rörelse och brus och samtidigt leva i stillhet och tystnad.

Hur ofta du stillar dig och vänder hemåt för att vara med Kristus avgör hur snårig eller hur upptrampad den där stigen som leder hem är. För den som vill sova på Jesu arm om natten krävs det en livsstil med daglig bön, meditation eller kontemplation. Den helige ande känner till varje människas rytm och också formerna som passar just dig och mig. Min bön sker inte med munnen utan med händerna. Den är som djupast när jag skriver, tecknar och skapar ur inspiration.

De yttre omständigheterna i mitt liv gör att Själaglad just nu sitter hopkrupen i en vrå av min kropp. Jag förtröstar på att hon är oförstörbar och vilar i att min vilja är att ge henne de bästa förutsättningar jag kan. Jag önskar att Guds avbild i mig ska genomsyra alla mina tankar, mina handlingar och breda ut sig i hela min kropp. I avbilden finns ljuset, den värmande kärleken och livsglädjen.

Först och främst behöver jag ett eget hem där tystnaden och stillheten är en helig grund som livet vilar på och där inspirationen har utrymme att breda ut sig, att flöda helt fritt. Jag bor i min dotters hem sedan mer än två år och här råder hennes tempo, hennes mer ungdomliga liv, hennes två hundar och hennes företag. Mitt liv är ställt lite åt sidan och är just nu ett stöd åt hennes vardag av naturliga skäl. Sådant är livet emellanåt. Annat behöver vår uppmärksamhet. Gud vet detta och använder det.

Det är och har varit en gåva att leva hos min dotter, men jag vet att vår berikande tid ihop går mot sitt slut. Nu när jag är iväg på arbete tre gånger i veckan blir det för lite utrymme kvar för stillhet, tystnad och att sjunka hela vägen ned till mitt djupaste djup. Det alltför ytliga livet väcker längtan. Hemlängtan. Har man en gång hittat hela vägen hem är det svårt att tillbringa alltför många nätter på hotell. Djupet kallar. Jag bär på en hunger efter kärleken och en törst efter ett det rika liv som finns när jag är samlad.

Anden i djupet ropar "kom!" och jag svarar "kom!".

Kram,