top of page

Gud rustar mig för sina uppdrag

Livet är flyktigt. Allt är förgängligt. De tankarna kom i bilen igår på väg till min 92-åriga mamma. Jag körde under en bro som inte fanns när jag var barn och på en väg som förlängts under de årtionden som passerat sedan jag gick i högstadiet. Vägen skiljer höghusområdet från villaområdet. I tonåren tänkte jag på dessa kontraster som de fattigas hem och de rikas. 40 år har passerat sedan dess. Livet är sannerligen flyktigt. Allt är förgängligt, utom Gud som är evig.


Det lilla cafébordet på uteplatsen dröp av morgonens fukta när jag kom ut. Himlen berättar för mig att dagen kommer att innehålla både solsken och skugga. Träden är tysta, det betyder att vinden är stilla. Några fåglar språkar. Jag sitter som alltid vid uppehållsväder i mitt lilla hörn av världen och skriver betraktelser över det yttre och inre livet. Och jag tänkte denna morgon att jag kommer inte alltid att ha så här mycket tid till att skriva, därför gäller det att passa på nu när jag har den möjligheten. För livet är flyktigt och förgängligt. Livet skiftar karaktär över tid. Men skriva kommer jag alltid att göra i någon form.


Läs gärna vidare om du är intresserad av djupare reflektioner och för att ta del av mitt inre liv med Gud. Efter 16 års bloggande har jag nu valt att sätta en avgift på 20 kronor för dig som läsare då innehållet är sådant du vanligtvis skulle hitta i en bok. Jag föredrar dock bloggen som form för att nå ut till dig.


 

Jag har fått syn på en sak i mig själv som jag idag funderar över. För en tid sedan ställde jag en fråga till en person. Den löd: "Tycker du att jag ska ...?"

Personen svarade nej och jag bad inte ens om en förklaring. Så jag avstod från att göra det min fråga rörde, släppte tanken och lade det hela bakom mig.


Nyligen aktualiserade frågan sig igen. Jag undrar därför om det kan vara detta jag har brottats med de senaste nätterna.

Igår gjorde jag en liknande sak som förra gången jag funderade, men i en något mildare variant. Jag frågade inte "Tycker du att jag ska...?" Istället bad jag en annan person att be över min sak och hjälpa mig få Guds ledning i detta. Det var så jag fick syn på mitt osunda beteende. Så jag måste ställa dessa frågor till mig själv:


  1. Vad i mig överlåter ordförandeposten vid stora livsval till andra människor?

  2. Varför ger jag andra rätten att besluta vilken väg jag ska gå och om jag är kapabel för en uppgift?

  3. Varför tror jag att de ska veta vad Guds vilja är för mitt liv, mer än jag själv gör?

  4. Och varför väljer jag att fråga de jag intuitivt vet kommer att svara nej istället för de jag anar skulle svara ja?


Jag tror detta handlar om två saker.

  1. Jag tvivlar till viss del på mig själv.

  2. Jag är rädd för att bli sjuk igen.

Men jag vill inte leva i tvivel och rädsla. Livet är flyktigt och förgängligt. I mig hör jag sedan igår en röst som tycks plädera för sin sak. Det låter som om hon står framför en domare och ber honom lyssna på henne istället för på juryn eller åklagaren. Hon säger:


"Jag vill inte bli skyddad från mig själv, från att vara den jag är. Jag vill inte att andra människors tankar om och känslor för mig ska stå i vägen för vad du vill med mitt liv, Herr Domare. Låt mig prova. Rusta du mig för uppgiften. Och visar det sig att jag inte rätt kvinna för uppdraget, led mig vidare dit du vill."


Jag tittar på henne och jag vet redan svaret, men jag frågar ändå för jag har lärt mig av Gud att alltid be människan om lov och fråga efter hennes samtycke.

– Tycker du att jag ska ....? frågar jag henne.

– Jag inte bara tycker att du ska göra det. Jag vill att du gör det, så att du inte längre tar saken i egna händer och inte heller lägger ditt liv i de tillfrågades händer, utan i Guds. Den här överlåtelsen är viktigare och större än du kan ana. På sikt kommer du att se det. Därför har jag pläderat i flera nätter. Och det är inte Gud jag brottats med, utan dig. Dina rädslor och din bristande tillit till dig själv. Gör nu vad du ska göra och "Keep Unfolding the Gifts from God".


Jag tänker på dig, Gud. På din styrka, inte min. På tron jag har fått i gåva och inte de tvivel som är mina egna. Jag tänker på att du rustar oss för de uppdrag du ger oss. Ingen är kvalificerad för ett arbete som tjänar dig, din kyrka, byggandet av Guds rike. Du ger oss visdomen, insikterna, kraften, uthålligheten, tålamodet, kärleken, nåden, jag allt det vi behöver för varje enskild uppgift som du ger oss. Hon som pläderar i mig, vet detta. Hennes försvarstal handlar i grunden inte om henne själv, utan om dig, min Gud.


Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör. (Paulus i Efesierbrevet 6:13-20)



Tack till som läser och bevittnar mitt yttre och inre liv med Gud. Jag hoppas att jag sår några frön i dig som kan vara till uppbyggelse, vägledning eller välsignelse.


Swisha 20 kr till 0703 – 624260 när du går ut härifrån.


Gott och blandat jag bjuder på som jag gärna lyfter fram och påminner om:

  1. Jag har fotograferat min konstserie "Liv" ute i förortsmiljö. På Själaglad Konst på Instagram kan du se bilderna jag börjat lägga upp. De är superfina. Gå HIT -->

  2. Sex av mina tavlor i konstprojektet GUDS KVINNOR hänger nu i Strandkyrkan. Jag tycker absolut att du ska göra ett besök i min församling för att se och läsa om dessa kvinnor. Om söndagarna finns jag där om du har några frågor kring projektet.

  3. Sötnosen bjuder på en ny sida ur boken "Sötnosen och Anden läser Psaltaren" varje fredag på sin Facebook, Instagram och hennes hemsida. Missa inte de två vännernas härliga bildtolkningar av de gamla psaltarpsalmerna.

Allt detta är gratis.


Kram och välkommen åter,








15 visningar

2 Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
Rated 5 out of 5 stars.

Jeg kan ikke betale med swish hvad med Paypal Marie?

Like
Replying to

Tack fina för att du öppnar mina ögon. Visst går det bra att använda min Paypal. <3


Like
bottom of page