Jag kan inte säga i vilket ögonblick jag förstod att Evangeliet är den där självhjälpsboken både jag och många kvinnor med mig söker och längtar efter. Den som förvandlar allt på djupet. Som helar både det brustna i mig som person och det kollektiva kvinnoarvets väldiga sår. Jag vet inte när det gick upp för mig att kärnan i den kristna tron ofta tycks vara någon annan än den frukt som dukas fram av samhället, i kyrkan och av andra människor. Men jag har i några år vetat att jag vet något som inte alla vet, men som jag önskar att alla fick kunskap om. I synnerhet kvinnor. Kärnan i den kristna tron är till upprättelse för alla människor. Den säger "du är mitt älskade barn". Jesus är människans försvarsadvokat. Jesus är kvinnans bästa vän. I mötet med honom finns du. Inte bara ditt sanna jag, utan hela ditt fulla jag.
Jag är inte ensam om min kunskap. När jag stötte på den danska journalisten Charlotte Rörths böcker för några år sedan förstod jag att vi åtminstone var två. Om jag minns rätt mötte hon Jesus 2009. Året innan, i september 2008, hade jag mitt möte med honom. Jag började omedelbart blogga om mina möten med honom och blogginläggen blev några år senare till boken tid att lyssna. Charlotte dröjde flera år med att berätta vad hon hade varit med om, men skrev sedan boken Jag mötte Jesus.
Kanske måste man vara både mor och journalist för att lyckas nå fram till kärnan. Kanske måste man både ha fött barn och mist barn för att lyckas. Kanske måste man älska ord och vilja gräva i dem för att man ska nå ända in. Jag vet inte. Men så mycket förstår jag att man måste ha mött Jesus för att ha en chans att finna det både jag och Charlotte Rörth har funnit. Kärnan i den kristna tron. Människan som Guds avbild. Sanningen.
Tro det eller ej, men där i den tjocka boken vi kallar Bibeln - som är ett helt bibliotek av böcker, finns en dörr som leder oss hem till Gud och därmed till oss själva. Efter 975 sidor (i min Bibel 2000) av det gamla förbundets texter kommer en sida där det står NYA TESTAMENTET. Öppnar jag den och börjar läsa kommer livet att förändras. Fortsätter jag att läsa kommer jag att förvandlas. Förblir jag en läsare är jag med och förändrar världen.
Det första jag möter är Evangeliet (som betyder glädjebud) enligt Matteus och texten börjar med Jesu släkttavla. "Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham." Det låter inte så radikalt, men det är totalt omvälvande. Sjuttio sidor senare förstår jag det. Då har jag läst hela evangeliet enligt både Matteus och Markus, och är inne på Lukasevangeliets trettonde kapitel vers 16.
Jesus sitter och undervisar i synagogan när han ser en kvinna som varit sjuk i arton år. Hon är krokryggig och kan inte räta på sig. Oj, vad jag kan känna igen mig i henne. Att vara kvinna kan ibland kännas som att bära hela världen på sina axlar. Att vara kvinna är ett ok som tynger. Det vet alla kvinnor i alla tider, hur det känns att vara nedtryckt, kränkt och krökt. Just för att jag är kvinna och inte man. Detta trots att jag bor i Sverige där ett visst mått av jämställdhet finns.
När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.«
Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den?
Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde. (Lukasevangeliet 13:12-17)
Jesus ser dig när du har det svårt.
Jesus vill att du ska vara frisk från din sjukdom, vad än den är.
Jesus rör vid dig, berör dig, för att kropp och själ är sammanvävda, inte separerade.
Jesus struntar i om det är sabbat och vad andra tycker. Guds kärlek går för Guds lag.
Jesus är feminist. Han lyfter upp varje människa till den plats Gud gett henne, som sin avbild och behandlar människan därefter.
Nu kommer det radikala: "Här är en Abrahams dotter." Minns vad Nya testamentet började med: "Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham." Jesus är son av Abraham. Du som kvinna är Abrahams dotter. Du är en jämlike med mannen. Du är ett Guds barn. Jesus är din bror. Berättelsen om Jesu liv är berättelsen om ditt liv. Stanna upp där och andas in den sanningen. Berättelsen om Jesu liv är berättelsen om ditt liv. Detta är kärnan! Håll fast vid den.
De som är motståndare mot detta kommer att skämmas när de inser det. Men folket, den vanliga lilla ofta förtryckta människan, den gläder sig åt allt Jesus gör för han befriar människorna ur alla former av slaveri.
Du är Abrahams dotter. Jag är Abrahams dotter. Arvet och löftena från Gud har vi del av. De finns att finna i Bibeln, men framförallt i Evangeliet. Glöm inte att det var Maria, en kvinna, som födde Jesus in i världen. Gud är på vår sida.
Fyra är evangelisterna; Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Tillsammans utgör Evangeliet 108 sidor i min bibel. De sidorna berättar om Jesu liv, hur Gud vandrade som människa här på vår jord. Det är kärlek det, att stiga ner i vår värdsliga tillvaro för att dela den. Att födas som oss. Att växa upp som oss. Att hånas och dömas till döden. Att hänga på ett kors och ändå säga: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« (Luk 23:34)
Om du vill lära känna Jesus kan du inte gå till några andra böcker för att hitta själva kärnan. Jag vet att det tar emot för många kvinnor, och män, att höra. Jag vet att patriarkatet är jobbigt att slåss mot, att förtroendet för kyrkan och den kristna tron är skadad. Det är fullt begripligt. Varje gång jag öppnar Bibeln brottas jag med gubbarna i den och gubbarna som gjort urvalet av vilka texter som fått vara med och gubbarna som förminskat kvinnorna så jag måste gräva djupt efter både Jesus och dem. Kanske var det syftet, att skrämma bort mig. Men jag mötte Jesus och han visade mig till kyrkan och sitt evangelium. Det är mitt lika mycket som gubbarnas. Jag tänker inte låta dem ta sanningen ifrån mig.
Jesus är den han är och han finns där han finns. Evangeliet börjar med hans släkthistoria för att han inte ska ryckas loss från sin historia som är hela människans historia. Berättelsen om Jesu liv är berättelsen om ditt liv. Berättelsen om mänsklighetens historia är berättelsen om din mänskliga historia.
Det finns en annan bok jag också vill läsa. Bibelens kvinner; historiene som forma verda av norrmannen Alf Kjetil Walgermo. Det är ett tips jag får när jag läser Charlotte Rörths bok Med rak rygg. I hans bok om Bibelns kvinnor finns tydligen ett tjugo sidor långt register över de 195 kvinnor som namnges i Bibeln och han listar 189 namnlösa kvinnor. Jag är mycket nyfiken på den dubbelhet han fått syn på. Den vi kvinnor lever med. Den jag känner så väl och som har förstärkts avsevärt sedan jag klev in i kyrkan.
Alf Kjetil Walgermos lista kanske inte är komplett, men den är en riktigt bra början på den jämlika värld Gud format oss till från början. Det är alltså inte bara jag och Charlotte utan också Alf som söker efter kärnan i den kristna tron. Finns det tre människor, finns det tretusen, finns det trettiotusen.
Jag är ett Guds barn och jag bär Guds barn i mina armar.
Det är ofattbart. Och det är så jag formulerar kärnan av min kristna tro för mig själv. Jag bryr mig inte om ifall andra förstår och tror på hur stort det är. Vad mötet med Jesus faktiskt leder fram till. Vad det innebär för mig som människa att Evangeliet är nedtecknat. Hur det totalt förändrar allt för mig i egenskap av kvinna om jag läser Bibeln med Jesus vid min sida och lyssnar till hans ande. Denna sanning kan ingen människa eller institution ta ifrån mig. Som människa är jag en avbild av Gud. Som kvinna är jag en del av den avbilden av Gud. Detta skriver evangeliet under på. Ingen kan bestrida det.
Kram,
Commentaires