Kärlekens glädje

29 maj 2025

Växlande molnighet. Ömsom sol. Ömsom skugga. Lite varmt. Lite kalla vindar. Ekar på rad med rasslande blad. Tröja på. Tröja av. Omgiven av växter som sträcker sig efter ljuset, liksom jag. Idag är en okej dag. En av de mer vilsamma. Inte lika tom som de senaste dagarna. Inte lika trött. Inte lika full av saknad och sorg. Mer framåtblickar än tillbakablickar. Så här på Kristi Himmelsfärdsdag.

Jag behöver den sammanhängande ledigheten. Ta dagarna som de kommer. Vara med livet. Fira mässa. Ta emot nattvarden. Sitta ner och samtala en stund. Tvätta. Ge näring åt växterna. Sopa på uteplatsen. Lyssna på fågelkvitter och de prasslande löven. Betrakta duvorna som pickar i gräset. Vila mina sinnen. Ge huden sol. Gå i flip-flop. Ta några djupa andetag.

Igår var jag med äldsta dottern och hjälpte henne med ett ballongarrangemang. Vi var mitt uppe i centrala Malmö och satte upp ballonger hos Paddy's. Snyggt blev det. Många kommenterade hur fint det var och undrade vad som skulle firas. Någon stannade och fotograferade sin partner omgiven av alla ballonger.

Varje dag kommer med små ledtrådar, små hintar till mig i vilka jag kan spegla mig själv för att förstå vem jag djupast sätt är och vad livet egentligen handlar om.

Det är viktigt med festligheter i livet annars blir det alltför grått och trist. Det är roligt i stunden och vi människor behöver fira tillvaron med lite glitter och glamour, tillåta ett mått av förströelse. Allting kan inte vara allvar och ha en djupare innebörd. Men att leva endast på ytan skänker inte mig någon verklig tillfredsställelse. Det ger ingen mening åt mitt liv. Jag tillhör de privilegierade, det behöver jag ibland påminna mig själv om för att också kunna ställa mig frågan vem det privilegiet gynnar mer än mig själv.

Jag såg häromdagen ett bra program på Kunskapskanalen. Det satte fingret på något jag känt inom mig, ett skav, något jag intuitivt upplever som osunt utan att riktigt kunna säga varför. Serien heter Sanning och lögn genom historien. Just detta avsnitt handlade om religionen. Det gav mig mycket att fundera över. Jag ser saker jag inte riktigt kan formulera. Här är en länk till UR Play: http://urplay.se/redirect/epn/00009311__0002

Som ung tjej ville jag vara med och förändra världen. Jag anar lite nya infallsvinklar kring den drömmen. Jag vill inte längre bryta mig loss från samhället utan verka inom det. Jag vill göra skillnad, men inte enbart genom att tjäna de kvinnor och män som liksom jag tillhör de privilegierade människorna. Det förändrar inte världen. Det minskar inte fattigdom och hunger. Det utjämnar inte ojämlikhet. Det räddar inte klimatet från en katastrof.

Jag kommer aldrig att kunna göra stordåd, men kanske kan jag starta igång något som kan fortsätta att sprida sig också efter min död. Det måste vara enkelt så att alla förstå hur man gör och varför man gör det. Jag har en idé. En jag haft i många år. Och jag vet i vilken ände jag kan börja.

När jag och dottern var ute med hundarna tänkte jag på hur viktigt det är att vila. Vila för mig är oftast inte sysslolöshet utan vilan finns i att jag gör något annat än arbetar, och att det jag syllsätter mig med sker utan tidspress. Men jag tänkte också på att vilan är till för att jag ska kunna ge av mig själv till andra, inte för att jag ska ha ett gott liv utan för att jag ska ha ork och kraft att göra gott.

Jag ser att den unga tonårsflickans drömmar var rena och fina, men naiva som ett barns. Vilket är naturligt. Jag avvisar inte drömmarna om att förändra världen, jag betraktar dem med ett par livserfarna ögon och ett hjärta som begrundar vad Gud vill med detta.

Jag kastar mig inte handlöst in i min idé. Jag vill att den ska vara grundad i verkligheten, i människans verklighet och hennes livsförutsättningar. Så att den håller på lång sikt och inte enbart blir en dagsslända. Jag tänker efter innan istället för att vara efterklok. Det är ett nytt förhållningssätt som växt fram under flera år.

Bygeln i min vita bh har gått i sönder. Jag ska på bröllop om ett par dagar och saknar bh, kläder, skor och present. Ingenting av detta är ett problem, men som priviligierad är det lätt att göra dem till det.

Jag har bil att köra med till butiken. Jag har pengar att handla för. Jag är ledig imorgon. Jag kan ta morgondagen till att fixa allt. Kanske finner jag allt jag behöver med enkelhet. Det vore trevligt.

Sex maskiner tvätt är tvättade. Snart ska jag hänga upp de sista våta plaggen. Dottern är iväg och firar sin pappa som fyllt år. Jag är ensam med hundarna här på uteplatsen. Grannen sitter och samtalar. Barn leker på andra sidan. En ung man har klätt sig fin och går mot bussen. Min lilla röda bil står parkerad. Jag hör fiskmåsar, kråkor och träden som rasslar.

Blickar jag upp mot himlen ser jag att solen har en halo. Jag tvingas att titta bort för ljuset sticker i ögonen och när jag vänder tillbaka mitt ansikte mot skärmen ser jag prickar överallt.

Gud ser mig. Men jag kan inte se honom rakt i ögonen utan att bli blind. Gud är glad. Han ser att idag är en mer vilsam dag för mig. Gud älskar mig. Och dig. Med en kärlek som är och förblir ofattbar för oss.

Jag önskar att det gick att krama honom, men det är lika omöjligt som att krama Moder Jord. Vill jag kramas får jag göra det med en människa eller ett träd, det är det närmsta jag kommer mina giganter till föräldrar.

Det finns kärlek i mig som vill dela med sig. Den kärlek de älskar mig med och som jag i just denna stund kan förnimma. Och i den kärleken finns också min glädje. Det är kärleken som gör mig glad. Med tiden kommer jag att erfara mer av den ljuva varan, kärlekens glädje.

Kram,