Min lott är vännens lott
- Marie Ek Lipanovska
- 13 juni
- 3 min läsning
Jag behöver orden lika mycket som jag behöver honom som är Ordet. Orden är en relation. Ett vi. Ett du och ett jag. När jag är med orden kommer jag närmre mig själv och närmare livet. När jag sitter vid datorn och skriver är det som om jag sitter vid en vävstol. Orden är min skyttel, min skottspåle, den jag skjuter iväg genom den öppna varpen. Från höger hand till vänster hand och tillbaka igen. Jag hör löven som rasslar i träden bakom mig. Jag skriver om löven jag hör rasslande i bakgrunden. En bildörr stängs. Och jag berättar om den för er. Jag läser ord ur Bibeln eller någon annan bok, sedan återberättar jag vad jag läst och fyller på med vad läsningen gjorde med mig. När jag skriver vävs allt samman. Det som sker just nu i livet omkring mig, mina yttre sinnen och mina inre sinnen, och allt det som en gång var och som jag aktualiserar genom att återberätta för er. Jag kan inte leva utan orden. De är som Andens tråd i mig. Själva materialet med vilket jag väver. Tråden som är Gud.
Men kortast tänkbara varsel tecknade jag idag Sötnosens serie. Ibland när jag är under tidspress tvingas jag helt från att förlita mig på mig själv och helt på Anden. Det blev en enkel, men fin seriestripp som berättar om vänskap. Bibelversen talade till min inifrån när jag var i färd med att teckna den andra rutan. "Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader."*
Jag är kallad till att vara en vän, inte en tjänare. Det är en fin kallelse. Jag känner att den är sann. Det är som att låta Anden slå sig ned på mina inre grenar och låta Anden bygga bo i mitt inre.
Det finns nog dem som är kallade att vara tjänare och tjänarinnor. Men jag inser efter alla mina år med Jesus att det inte är min lott. Min är vännens lott. Med det sagt menar jag inte att tjänaren och tjänarinnan inte är en vän till Jesus.
Jag saknar de kvalifikationer som krävs för att vara en tjänare, tjänarinna. Jag är inte på något sätt vigd för tjänst. Men jag är invigd i ett mysterium, i Guds hemligheter och jag anar att det är så för att jag är okvalificerad för allt det andra. Min brist på kunskaper och utbildning är källan till min öppenhet och min barnsliga tro. Jag har inga studier att luta mig mot, därför måste jag förlita mig på att vad jag behöver kommer från Gud, annars kan jag inte berätta om Jesus utan att hitta på helt egna historier om honom.
Vi behövs båda. Vigda och vänner. Teologer och mystiker. Sakramentsbärare och historieberättare. Förvaltare och förnyare.
På trädgårdsbordet ligger ett par anteckningsblock/ritblock. De tjänar som både och. Jag ska sätta mig och färglägga de Sötnosenbilder som bara blev svart/vita. Det är vilsamt att färglägga, nästan lite meditativt. En dag kanske det finns en Sötnosen målarbok för barn och vuxna, det vore fint.
Jag är glad att just du är här. Det gläder mig att du är intresserad av Jesus och mig, vårt liv ihop. Jag hoppas att du tycker det är en vacker matta vi väver ihop.
Kram,
*Bible 2000 Swedish Translation Study Edition © Swedish Bible Society, 2000, 2017.
Comments