top of page

När floden är full av skräp

Jag följer ett konto på Instagram där de rensar upp floder fyllda av skräp på Bali. Så känns det inuti mig just nu. Floderna som leder fram till livets träd är igenkorkade av världens skräp. Koranbränningar. Nedbrända kyrkor som gensvar på dessa brinnande böcker. Terrorvarningar. Krig. Våld. Hat.

Samtidigt drar väldiga eldar fram över land likt en galen drake som slukar allt i sin väg. Hugger man huvudet av den växer två nya ut.


Allt detta vansinne är uppblandat med klämchecka andliga tips: "Tänk positivt! Affirmera! Manifestera!" Läskflaskor i oändliga rader fyllda av meningslöst pladder. Chipspåsar som smakar tomma ord. Ihåliga och ytliga inlägg. Galna kommentarer. Linda Skugges desperata lösning på sin livskris. Kändas och okändas tillrättalagda och filtrerade liv.


Dårskapen har korkat igen mina inre floder. Vattnet står så stilla att det börjat lukta illa. Sociala medier är som en enda stor soptipp. Ett växande berg av infekterat skräp där narcissismen breder ut sig och alla sunda gränser har suddats ut.

Det finns guldkorn där. Riktigt värdefulla inslag. Informativa och inspirerande. Men det är som att leta efter salt i ett berg av socker. Jag blir sjuk av att vistas bland allt som människor producerar. Det är ett faktum.


Jag får göra som människorna som rensar upp floderna och stränderna i det en gång så vackra paradiset. Jag får hoppa rakt ner i dyngan och börja dra upp allt elände.

Det är så illa för min del att det är fysiskt synligt. Skiten har samlat sig i min kropp. Magen bär den största delen. Som alltid. Det är där allt till slut samlas upp. Så har det alltid varit.

Jag känner hur igenkorkad jag är i mitt inre. Min kropp talar högt och tydligt på många olika sätt. Detta är inte vad jag vill för mig själv. Ännu en gång behöver jag se över min relation till den värld jag lever i och de mötesplatser den erbjuder. Det är inte mycket där som är friskt.


Jag vill kunna se Jesu fotspår och känna hur han sjunker ner i sanden på min inre sand.

Jag vill vandra längs med floderna som omger livets träd för att lyssna till hans röst.

Jag vill kliva ner i floden där Anden kommer över mig och höra Gud säga: Du är mitt älskade barn.

Jag vill bestiga det berg där Gud uppenbarar sig och öppna mig för det som är hans vilja.

Jag vill slå upp tältet jag fått i gåva för att i det somna in varje natt i Guds famn.

Jag vill äta av allt det goda Gud nedlagt i Skapelsen och hjälpa till att vårda och föröka det.

Jag vill vandra naken i Eden och leva ett ofiltrerat liv i den frihet som endast sanningen erbjuder.

Jag vill älskas och älska, vara sedd och se, vara känd och känna.

Jag vill förlora mig i den andre och så vinna tillbaka mitt sanna jag.


Allt det värdefulla har Gud redan gett mig. Det existerar under allt det värdelösa skräp människan producerar och konsumerar. Jag har fått den fria viljan att välja. I, av, med och för vad vill jag leva?


Kvinna i Kristus, tavla av Marie Ek Lipanovska

KVINNAN I KRISTUS (LIVETS VATTEN)

Akryl på canvas

Storlek 60 x 60 x 4 cm

Pris: 7500 kr

Fler bilder finns på SJÄLAGLAD KONST

bottom of page