I meditationen denna morgon noterar jag att det finns sådant jag inte riktigt kan förstå med huvudet. Jag behöver sitta intill Jesus, lägga min hand på honom och så lyssna till det han vill berätta. Det är som om närkontakten förmedlar vishet från kropp till kropp, likt en tjuvkoppling som förbigår de talade orden och sinnet.
Jesus säger att det inte finns någon oren mat och att man därför kan äta allt. Han menar att det som gör människan oren inte är något hon först stoppar i munnen. Det orena kommer inifrån. Det finns i människans hjärta. "Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."(Mark 7:21-22)
Jag tror honom. Hjärtat är inte en plats i människan som är fri från det mänskliga. Åtminstone inte mitt hjärta. Det är inte vad jag stoppar i mig som gör mig till en "sämre" människan. Det är vad som kommer ur mig. Vad jag tänker om andra människor. Vad jag säger. Hur jag agerar. Allt det avslöjar "vad jag har på hjärtat".
Jag känner mig själv. Lite för väl kan jag ibland känna. Jag hör de "onda tankarna" jag tänker. Jag känner själviskheten, avunden och högmodet. Jag är väl medveten om att jag stjäl och mördar genom min konsumtion. Jag vet att liderlighet och förblindelse kan leda till äktenskapsbrott. Att jag helt säkert både lurat och förtalat någon.
Vad Jesus säger om vad som gömmer sig i ett människohjärta kommer inte som en nyhet för mig. Jag har tillbringat mycket till i mitt eget hjärta och förstått att allt där inne inte är kärlek, frid och fröjd.
Kanske har jag hoppats på att allt det där orena skulle gå att rensa ut och förkastas så att mitt hjärta blev ofläckat. Men det har visat sig vara helt omöjligt. Det är som när man renoverar ett hem. Slipar man ett golv och målar ett rum ser man hur smutsiga och nedgångna de andra rummen också är. Och när man många år senare äntligen lyckats renovera hela huset är det tid att början om från början med det rum som inledde hela. Det är alltså ett evighetsprojekt.
När man inser det kan man slappna av lite och acceptera att också ett alldeles nybyggt hus ganska snabbt blir skitigt när människor kliver in i det. Det bästa sättet är att vara varsam från början och försöka hålla någonlunda rent, att inte fylla källaren, vinden och alla förråden med skit. Det kommer nämligen en dag då man ska flytta ut och då står man där med allt sitt bråte och ska reda upp i det, ja kanske rent av stå till svars.
Av mig själv verkar jag inte kunna hålla riktigt rent. Det är här närkontakten kommer in. Till en viss del kan jag avstå från att tänka en massa dumheter. Jag kan stoppa mina tankar i tid och inte ge näring åt dem så att de breder ut sig och tar över som ogräs i en blomsterrabatt. Jag kan avstå från handlingar som skadar både naturen, mig själv och andra. Jag kan vara mer medveten och närvarande så att jag vet hur jag ska urskilja vad som är bra och sämre. Jag kan avstå från att säga och göra sådant som är elakt. En viss kontroll har jag. Ett mått av ansvar kan jag själv ta. Men i mitt fall är det iallafall ändå så att jag behöver hjälp. Avunden, de onda tankarna, ja allt det där skitiga i mitt hjärta, det tar nya vägar, finner nya mål, de upphör inte att existera. När jag håller mig nära Jesus, när vi två är i närkontakt, då får jag hjälp av honom. Hans krafter är överlägsna mina. Istället för att lägga kraft på att stoppa mina egna ruttna tankar, får jag i hans sällskap vila från dem en stund och istället kan hans tankar få komma till tals. Jag behöver inte ensam brottas med vad jag har i mitt hjärta, han tar den brottningsmatchen och eftersom han är oändligt mycket starkare än jag är det liksom ingen match för honom, det som är en kamp för mig.
Det orena har ibland en ren kärna. Det som ledde till något ont kan ha haft en god intention i början. Högmodet kan ha haft sitt ursprung i en god djärvhet. Stölden kanske började i att jag tog tillbaka det som tillhörde mig. Själviskheten kanske hade sitt ursprung i kärlek till mig själv. Liderligheten kan ka kommit ur en helt naturlig längtan. Äktenskapsbrottet ha grundat sig i ett mänskligt behov. Förtalet i en önskan att ge röst åt sanningen. Det är gränserna som är svåra. När övergår behoven i begär? När går den goda intentionen över i en ond handling? Det finns ingen manual som gäller för allt och alla livsomständigheter. Men det finns en man, Jesus. Hans ord kan vara ett rättesnöre, men de räcker inte för att urskilja vid varje enskilt tillfälle. Närkontakten behövs. Om jag håller mig nära honom, när jag lyssnar inte bara till vad som kommer ur hans mun utan vad som kommer från hans kropp, då finns där hjälp att få för den människa som vill vara den bästa versionen av sig själv.
Kram,
Comments