Jag samlar ihop mig själv. Vandrar längs gamla stigar jag gått för att plocka upp bitar av mig som jag tycks ha tappat på vägen. Igår kom åter de där orden tillbaka till mig HEAL MY LIFE. Jag plockade fram boken Värdefulla Röster från 2012 och fann i biografin till min berättelse att det var där de orden hade kommit till mig. Ganska troligt som ett nästa steg efter Heal My Voice Sweden.
Jag möter mitt ansikte från då och läser hur jag presenterat mig.
Marie Ek Lipanovska är passionerad.
Det är den bild jag har av mig själv 2012. Jag är passionerad. Vidare skriver jag så här om mig själv:
"Hon är känd för sin hängivenhet och tillit i de livsavgörande situationerna. Marie är lika mjuk som hon är skarp. Hon är en varm vägledare och en modig coach som hjälper människor att komma till handling genom intuitiv skärpa och kärleksfulla knuffar. Hennes briljans ligger i att navigera och läka energier på medveten och omedveten nivå, enskilt och i grupp, ofta i en meditativ stämning."
Vad jag inser är att mognad gjort mig lite mesig. Jag skulle uttrycka mig annorlunda idag om mig själv och mitt arbete, men jag inser att jag kommit att skämmas för min erfarenhet och min kompetens. Det är tydligt att jag inte gjorde det då. Jag visste vad jag kunde och vilken skillnad mitt arbete hade för andra människor.
Jag tittar på bilden av mig från boken och ser att den på många sätt liknar bilden jag har av mig själv idag på min hemsida. Det är jag då och jag nu. En yngre och en äldre version av samma kvinna. Samma djupa veck i pannan av alla grubblerier. Samma hållning. Samma småluriga finurliga leende. Men den skarpa blicken har blivit till en mild blick. Det hårda har blivit mjukt. Samma koslick i håret som gör att det endast vill ligga åt ett håll. Brunt hår har blivit blont. Och idag ska jag färga min gråa utväxt.
Passionerad för Gud var en blogg jag skrev på då. Där reflekterade jag över Gud, längtan och sexualitet. Några år tidigare hade jag upptäckt att min sexualitet var som en motorväg till Gud. Idag skulle jag säga att det är min sårbarhet som är vägen till Gud och att det var så även då för drygt tio år sedan.
För det var min sårbarheten jag mötte när jag återfann min sexualitet och min längtan efter mannen. Det är sårbart att vara naken till kropp och själ. Det är sårbart att längta efter den andres kärlek, liv, närhet, ömhet och omsorg. Jag hade haft dörren stäng om min sårbarhet sedan jag var sexton år och min första kärlek plötsligt hade gjort slut utan ett ord till förklaring. Innan han lämnade mig var jag inte rädd för elden i min kropp, för att uttrycka den, vara i och med den. Jag hade villigt delat den med honom.
För några år sedan lade jag åter locket på för min längtan efter mannen. Jag hade fått hjärtat krossat ännu en gång. Känslan av att ha blivit bortvald var mycket djupare denna gång. Jag hade gett mannen inte min kropps oskuld utan mitt hjärtas oskuld. Jag slogs därför i spillror. Mycket svår ångest kom den hjärtesorgen med. Jag vet nu hur det känns att vara förkrossad. Varsamhet har därför kommit att bli en egenskap jag uppskattar högt. Liksom ömhet.
2012 skrev jag en novellsamling som hette Erotisk för Gud. Den blev klar, men något år senare slängde jag hela manuset i någon sorts känsla av att den inte var "ren".
Jag minns också att jag kände att det var lite "laddat" med en sådan titel, att ha erotisk i samma mening som Gud och dessutom koppla samman de två. Men vad jag hade insett var just att erotiken kom från Gud. Den med. Som allt annat gott vi människor har fått i gåva av vår Skapare.
Eros är en sorts kärlek, den fysiska kroppsliga kärleken. Och jag saknar den. Väldigt mycket. För den fördjupar min sårbarhet och öppenhet för Gud. Den mjukar upp mig. Jag får kontakt med min skörhet, min värnlöshet, min djupa mänsklighet och min kropp. Jag påminns om jag är skapad ihop med någon annan.
Det är bara eros som kan det. Filos, vänskapens kärlek, har inte den förmågan. Inte heller agape, den gudomliga villkorslösa kärleken som finns mellan Gud och mig.
Ett liv utan erotik är ett menlöst liv. Mesig gör det mig. Smaklös trots min mognad. För det finns ingenting som håller liv i passionen. Livet blir förandligat. Glöden slocknar. Jag blir mjuk och mild men jag förlorar min skärpa. Jag når inte fram. Jag når inte ut. Ljuset blir nedtonat. Mer som ett stämningsljus än ett ljus som lyser upp ett rum eller en väg.
Passionen finns kvar i mig. Jag vet det. Erotiken är en gåva utan bäst-före-datum. Det är en kärleksfull livskraft som tydligast är synlig och kännbar i sexualiteten, men den är inte instängd i fruktbarheten och slut efter klimakteriet.
Men passionen i mig söker inte längre efter mannen. Den vill bli sökt av mannen. Jag vet nu att den man som inte av sig själv söker passionen i kvinnan kommer inte att kunna hålla liv i kärleken. De allra flesta män lägger sin passion i arbete och sig själv eller i religion. För placerar man passionen på någon av dessa platser blir man inte sårbar. Man kan inte bli lämnad. Man behåller kontrollen. Och man lär sig ingenting om den kärlek Gud nedlagt i våra kroppar och det erotiska mötet. Därmed går man miste om inte bara frukterna av den kärleken utan ett helt liv passerar utan att mannen lär känna vem kvinnan faktiskt är. För han sökte aldrig henne och var aldrig nyfiken på vad Gud nedlagt i henne. Och den del av mannen själv som var nedlagt i mötet med kvinnan, den delen av sig själv fick han heller aldrig upptäcka. Och därför ser världen ut som den gör. Mannen har tappat bort sig själv och han söker på fel ställen.
HEAL MY LIFE ... vems liv är det som behöver helas? Är det enbart mitt? Tänk om det är Guds ord och Guds röst. HEAL MY LIFE. Vad betyder orden isåfall?
Jag minns att jag tänkte ibland under åren med Heal My Voice Sweden att Gud bad mig att hela hans röst. Det låter kanske helt galet, men det ligger något i det. Guds röst är sanningens röst, kärlekens röst, fridens röst. Men rakt genom historien går en lång röd sårig tråd där människan använt sina egna ord och förklätt dem i Guds röst. Jag kanske gör det nu med när jag undrar om det är Guds röst jag hör i orden Heal My Voice och Heal My Life.
Sexualiteten och erotiken är ett sådant område där människan nedlagt sina sjuka övertygelser, de egna djupa skadorna och sedan påstått att det är Guds syn på människans sexualitet. Men jag hävdar med bestämdhet att sexualiteten är en gåva från Gud som ska nyttjas. Eros, erotiken, den fysiska föreningen är mer än bara fortplantning. Det är en gåva som förenar två människor till en, för en stund. Ett uppgående i varandra som saknar motsvarighet i någon annan form. En förening där vi ger oss själva åt varandra med allt vad vi är till kropp, själ och ande. En sammansmältning tänkt att öppna oss för varandra, för Guds kärlek att skölja mellan oss. En fridens och fröjdens oas. En plats för njutning, återhämtning, helande, djup avslappning, varsamhet, ömhet, närhet och verklig vila från omvärlden. Där vi lär känna de outforskade djupen och vidderna av Gud.
Istället våldtas vi kvinnor av männen. Skändas. Används som vapen i krig. Säljs som handelsvaror. Förbrukas. Kastas på tippen. Töms på liv. Sexualiteten är ett medel för makt. För girighet. För förtryck. För religiös fanatism. För lögn. För separation. För allt som inte är Guds kärlek. De flesta män är inte aktiva i det förtrycket. Men majoriteten är passivt med och låter denna ordning fortsätta styra vår värld genom att de förnekar sin längtan efter kvinnan, att lära känna henne på djupet och ta emot den kärlek Gud nedlagt i henne och som endast hon därför kan komma med.
Mannen är en Guds gåva. I honom har Gud nedlagt en bit av sig själv. Jag kan inte ta emot den delen av Gud om jag inte tar emot mannen. Jag älskar Gud för att han är så vis att han gjort oss totalt beroende av varandra. Jag älskar mannen som finns i Gud. Men frågan är när mannen ska återvända till Guds sanning och leva i och efter den. När mannen gör det blir det direkt synligt i hans relation till kvinnan. Alla kvinnor. Han ser Gud i henne och behandlar henne utifrån det. Han låter sig älskas av henne och han älskar henne sådan Gud format henne som sin avbild. Hela livet vänds då upp och ned. Hela världsordningen blir omvänd. Sanningen uppenbarar alla lögnerna. Alla vapen läggs ner. De behövs inte. För i sin kärlek slutar mannen att strida mot sig själv. Mot den han djupast sätt är. Mot längtan och sårbarheten i sitt djup. Och därmed behöver mannen inte kriga mot kvinnan. För jag är i honom och han är i mig. Det var så Gud skapade oss. Som en människa. Oskiljaktiga. Totalt beroende av varandra om livet och allt det goda i Skapelsen ska ha en chans att föröka sig.
Jag är passionerad för Gud. Jag är passionerad för kärleken. Jag är passionerad för sanningen. Jag är passionerad för återföreningen. Jag är passionerad för människan sådan Gud ursprungligen skapade oss. Och jag väntar på det kollektiva uppvaknandet hos männen. Vi kvinnor kan inte ensamma lösa de problem mänskligheten står inför. Vi måste båda längta efter att vara en hel människa i oss själva, och en hel människa tillsammans, om vi ska kunna hela vår värld. Det är bara kärleken som klarar av den uppgiften. Och kärleken behöver längtan för att vi ska kunna närma oss varandra. Utan längtan glider vi isär. När vi är isär inbillar vi oss att vi klarar oss bäst själv, utan den andre. Det är en lögn. Den största av dem alla. Och därför syndens hemliga gömställe.
Kram,
Comments