Berörd av Jesus

Regnet ligger inbäddat i molnen såsom tårarna vilar under mina ögonlock. Jag kom på mig alldeles nyss med att önska att jag hade en inglasad balkong där jag kunde sitta och skriva oavsett väder.

Ännu en morgon vaknar jag långt inpå förmiddagen. Kanske är det kvällstimmarna vid stranden som gör mig så trött. Jag har precis klivit in i min fjärde semestervecka, kanske tar det så lång tid för kroppen att verkligen slappna av och komma ner i varv. Isåfall säger det något om det tempo vi människor lever i och då är mitt vardagstempo inte högt i jämförelse med många andras. Om jag mår såhär, hur mår då ni?

Vattnet som vilar i mina ögon är inte så tungt att de släpper ifrån sig några tårar. Jag hoppas samma naturlag gäller molnen idag. Det är inte sorg- och inte glädjetårar. Inte den sortens tårar som kommer av förluster eller av ett stort glädjebesked. Jag känner mig bara berörd. Det är inte så bara det. Berörd av Jesus.

Jag läser den välkända berättelsen om den lille pojken med fem bröd och två fiskar. Den handlar om brödundret där Jesus mättar tusentals hungriga människor med den lilla matkorg som pojken gav åt Jesus.

Jag tänker på mig själv som det lilla barnet. Hur mycket jag än önskar att jag kunde komma med en lastbil full med mat åt alla hungriga människor så kommer det inte att ske. Jag har en korg med några bröd och några fiskar, det är allt. Utan Jesus skulle jag känna mig djupt otillräcklig över det faktum att det finns så många behövande i världen och jag har så lite att ge.

Brödet i min korg är bloggen. När jag är ledig då får Jesus en limpa om dagen. I dagsläget behöver han inte utföra några under för att få brödet att räcka. Ändå kan jag se på hans ansikte att han gläds åt den lilla skara som kommer hit någorlunda regelbundet.

När jag arbetar lagar jag mat åt människor i församlingshemmet. Då vet jag inte riktigt vad han gör. Kanske är han några saltkorn i soppan och några droppar honung i brödet. Kanske går han omkring bland alla barn och vuxna, viskar "jag älskar dig" i deras öron. Gör under på andra sätt.

Emellanåt kommer han med frid åt mig i köket när stressen blir för hög, och kanske ser han till att allting klaffar när mycket ska ske samtidigt. Det sitter ju trots allt 40 hungriga människor i församlingshemmet och väntar på min nylagade soppa, bröd och kaka. Jesus är van att servera tusentals, för mig att 40 hungriga munnar mycket att mätta.

De två fiskarna är mina illustrationer. Fetaste fisken är nog Sötnosen. Hon nappar alltid när jag kastar ut min penna i floden. Madame Ooh la la är mer svårfångad. Hon släpper mestadels när jag ska försöka dra upp henne.

Det finns ytterligare en tjej. Hon tittar upp ur floden ett kort ögonblick och sedan försvinner hon igen och är borta i månader eller år. Jag har ofta kallat henne Lilla M, men jag tror hennes riktiga namn är Grace. För igår sade någon just det namnet och då visade hon sig. Jag blev väldigt paff. Det verkar som om rör sig i floden alldeles intill Livets träd. Hon är som en gammelgädda.

Kan Jesus använda sig av mina ord för att ge sig själv till känna inför andra människor än mig? Visst är det så. Det gör han i Evangeliet, i andra böcker och också mitt ordförråd har han fri tillgång till. Ibland är han uppenbar för er läsare därför att jag beskriver något som rör honom. Men oftast är han mindre uppenbar, osynlig men ändå synlig för den som har ögon att se med och öron att höra med.

Jesus är där i sanningen jag inte försöker dölja utan ständigt utvecklar och utforskar. Han finns i den växande kärleken och omsorgen om mig själv. Han är min längtan efter att älskas och att älska, och han syns i ömheten jag har för växter, blommor och levande varelser. Du möter honom i sorgen efter en god vän, i de djupa samtalen med en annan vän, i oron för Skapelsen och förbönen för andra människor.

Kan Jesus använda sig av mina illustrationer för att ge sig tillkänna där? Visst är det så. Liksom en ikon är ett fönster mot Gud så är mina teckningar det. De är liknelser utan ord. De talar om vänskap med Anden, om kärleken från Himlapappan, om kärleken till Skapelsen och Jesus som en älskande bror man kan lita på för den gäller alla, också de jag inte tycker om.

Den Jesus jag känner är inte en teori, inte ens teologi och inte heller en energi. Jesus är en närvaro som vill ta gestalt i mig och i andra.

Jesus förmår krympa sig för att rymmas inom en tanke. Tanken kan inte rymma allt han är, men den kan rymma något av den han är. En tanke om kärlek, om förlåtelse, om försoning, om nåd och barmhärtighet eller frid, det är alltid en tanke där Jesus finns med på ett hörn.

Detsamma gäller våra känslor. Jesus kan ta plats i vår sorg och saknad och dela den. Berättelsen om hans vän Lasaros är ett bevis för det. Jesus kan ta plats i en nära relation där vi visar vår sårbarhet. Berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn vittnar om det. Jesus kan finnas med oss i vår längtan efter att slippa vara ensamma i vår nöd. Berättelsen om när lärjungarna somnar när Jesus bad dem att hålla sig vakna för att be är en sådan. Jesus kan finnas med oss när det är fest. För det är inte bara när vi saknar mat som han kan skapa överflöd så det räcker åt alla. När vinet är slut på bröllopsfesten då ordnar han så att det också flödar över. Jesus tar mer än gärna plats i alla de känslor som vi människor bär på. Han kan dela dem för han har själv känt dem alla.

Teorier, teologi och energier visar sig ofta veta väldigt lite om vad det är att vara människa och tar därför sällan hänsyn till allt det komplexa i det mänskliga. De saknar alltför ofta barmhärtighet. Jag vågar gissa att det handlar om att närvaron av Jesus är frånvarande.

Jag har tvingats flytta in i vardagsrummet. Molnen orkade inte bära allt vatten. Det faller i små stilla droppar som gör balkonggolvet prickigt. Det är oftast så jag förmår ta emot Jesu närvaro i mina tankar, mina känslor, min kropp, mitt liv. I små droppar så att min själ hinner suga upp dem

Kram,