"Var är du människa?" Guds röst är sorgsen men mild när han söker efter sin skapelse. "Var är min man?" ändrar sig Gud när han finner mig ensam och naken vid foten av Livets träd.
"Han fick plötsligt bråttom", svarar jag. "Han samlade ihop senhöstens löv från Kunskapens träd, flätade samman dem och hängde dem på kroppen. Sedan mumlade han något om att världen behöver honom och försvann ut i mörkret."
"Och du min kvinna, vad är din plan?" frågar Gud med nyfiken stämma.
"Mig får du kasta ut härifrån. Inte vill jag leva utan dig och denna trädgård. De där löven förmultnar. En dag står mannen där med rumpan bar i världen han skapat åt sig själv."
"Jag ska ge dig namnet Eva", säger Gud med värme och glädje i sin röst. "För du är liv och en livgiverska."
Ha en kärleksfull alla hjärtans dag!
Kommentare