Det är söndagkväll. Jag har satt på en kastrull vatten på spisen för att dricka en kopp lakritste. Förmiddagen tillbringade jag med äldsta dottern i kyrkan. Runt lunch sydde jag upp ett par byxor och lagade småhål i två andra par. Eftermiddagen och en bit in på kvällen var jag och dottern hos min mamma. Jag städade, vi åt middag och spelade kort. Det blev en runda med hundarna i kvällsregnet när vi kom hem. Nu pysslar dottern med sitt och jag kände för att sätta mig en stund och skriva härinne. Bloggen är som en skön vrå jag kryper upp i och funderar över livet en stund. Det finns ingen plats där jag känner mig så trygg och avslappnad på som här. Här är jag fredad. Detta är min fridlysta plats.
Den heta ångan stiger upp ur tekoppen. Jag sätter på Gregory Alan Isakov på Spotify och lutar mig mot hans sköna musik. Ibland finner jag skärvor av mig själv i sånger och röster. Det är som om jag är någon mer än jag själv känner till. Fröer som aldrig blivit vattnade. Blommor som aldrig brutit genom jorden. Dofter jag igenkänner som mina men som jag ändå aldrig känt lukten av. Toner som för mig hem till en plats jag aldrig varit på. Det är så märkligt, som om det finns en Marie jag inte mött men som jag då och då anar när jag lyssnar till musik. Hon gömmer sig där bland tonerna. Leker kurragömma bakom noterna. Tittar fram, ler och försvinner sedan bort igen.
Det finns en Marie någonstans och hon lever ett annat liv. Nära naturen. Med en man. Där natthimlen med alla sina stjärnor inte drunknar under gatlyktornas ljus och det mesta av maten på bordet kommer från den egna jorden. Där jag är älskad och jag älskar helt fritt.
Jag älskar Skapelsen och livet. Jag älskar Gud och människor. Men jag är trygg när jag är älskad. Jag njuter när jag älskas. Det insåg jag igår.
För mig är kärleken allt. Jag längtar efter att dela den kärlek jag bär inom mig och jag längtar efter att vara älskad djupt och innerligt. Kärleken gör mig modig. Kärleken ger mig kraft och uthållighet. Kärleken gör mig mjuk och varm. Kärleken bygger upp och stärker mig. Kärleken gör mig vacker och glad. Kärleken gör mig snäll och kärleken är mitt ljus.
Jag kan inte dela all kärlek jag bär på med er. För det behöver jag hela min kropp. Men jag kan dela glimtar av den kärleken genom mina skrivna ord, mina tavlor och Sötnosen. Jag kan inte sjunga för er så att ni vaggas hem till de okända delarna av er själv som finns men som ännu inte kommit till ytan. Men jag kan låta min röst vägleda er hem till en fridlyst plats inom er själv.
Under fliken MEDITATION härinne på hemsidan finns några ljudfiler att lyssna till när ni har hemlängtan och vill möta upp er själv.
Kram och nattinatti,
Comments