Guds längtan efter att få älska

Hon är min längtan. I dvala kan hon falla, men inte dö. Hon är något mer, något större än allt mörker, än all prestation och alla krav. Väsenslik. Hon är längtan efter frihet, skönhet och helhet, helighet med andra ord. Den som ger Gud ett ansikte och en kropp.

Sötnosen är inte den längtan. Hon är ett barn till henne. Frukten av hennes blomning. Sötnosen kan därför lysa på den längtan ur vilken hon föddes när längtan tycks liten och försvagad.

Tavlorna och mina andra illustrationer är också frukten av den längtan jag talar om. Den jag redan igår skrev om här på bloggen. Den som inte är längtan efter kärleken utan kärlekens längtan efter att tala om och samtala om Jesus, att få berätta för alla andra om vad som sker med en människa och hur ingenting tycks omöjligt när hon låter sig älskas av Gud.

Har ni aldrig tyckt att det är konstigt att jag kan skriva, teckna, måla och till och med arbeta som husmor trots att jag saknar utbildning? Utöver grundskolans lektioner i hemkunskap, svenska och bild. Har ni frågat er varifrån förmågan att sitta och samtala om evangeliet med en präst som har 40 års praktisk och teoretisk erfarenhet kommer ifrån? Jag tycker att det är fascinerande att Guds kärleks längtan kan ta sådana uttryck genom mig när jag inte ställer mig själv i vägen; mina rädslor för vad andra ska tänka och tycka, min prestationsångest, mina krav på hur tillvägagångssättet vara och hur resultatet se ut.

Jag tror att Anden gestaltar Guds kärleks längtan i mig. Guds längtan efter att lägga sin kärlek i varje människas händer och hjärta. Guds längtan att utsträcka sin kärlek till allt och alla. Guds längtan efter att älska villkorslöst och evigt.

Jag tror att min egen livslånga längtan efter att bli villkorslöst älskad har gröpt ur ett så djupt hål i mig att en stor portion av Guds gen längtan efter att älska människan har kunnat fylla upp det hålet.

Jag kan skriva obehindrat varje dag på denna blogg utan att ägna innehållet en enda tanke, för att Guds kärleks längtan har full frihet att strömma härinne. Jag slutade censurera mig själv och Gud år 2009 när jag skrev om Jesus på bloggen tid att lyssna.

Jag kan teckna för att Gud ger mig den kraften och det modet att låta sitt ljus lysa starkare än mitt mörker (prestation och rädsla). Jag kan måla av samma skäl. För att Guds kraft övervinner min rädsla för att inte duga och tycka att det jag skapar inte är gott nog.

Skrivandet, tecknandet, målandet och matlagningen utvecklas för att jag praktiserar det. Jag skriver varje dag. Tecknar och lagar mat flera gånger i veckan. Målandet är vilande, men det vaknar säkert till liv igen en dag.

Guds längtan efter att älska mig har inga begränsningar. Guds längtan efter att älska dig har heller inga begränsningar, därför låter han bland annat mina ord och bilder nå fram till dig som en påminnelse om sin djupa längtan efter att ge dig sin kärlek. Gud längtar efter att älska dig och jag vill påminna dig om att det var i mitt eget djupaste mörker som hans ljus kom att betyda allra mest. Det var när jag var som sjukast och mest sårbar som orden växte i omfång och djup, och teckningarna, tavlorna och intresset för matlagning kom till liv och började ta form. Jag började till och med skriva och sjunga in andliga visor. Guds kärlek är oändlig. Guds längtan efter att komma med ljus in i människans mörker likaså. Guds kreativitet och finurlighet är också en oändlig källa som han vill bjuda in dig till att dricka ur.

Om du tittar på den översta bilden av Sötnosen igen så vågar jag tro att hon visar vad Gud gör just nu med dig. Han lyser på den kärleks längtan som han har nedlagt bara i dig.

Kram,