Helande och befrielse

Om mitt liv skulle ha en rubrik som sammanfattade berättelsen om mig, de val jag gjort och den väg jag vandrat skulle den lyda "Helande och befrielse". Min längtan har sedan barnsben kretsat kring dessa två, helande och befrielse. Jag har längtat efter helande för mig och min familj, för alla dem jag älskar och hela vår värld. Jag har längtat efter befrielse från allt som håller oss människor fångna. Missbruk, medberoende, självförakt, orimliga krav och åsikter, lögner och förnekelse, tysthetskultur och förtryck, fattigdom, orättvisor och brist på jämlikhet. En befrielse från mobbing, utanförskap, stress och press, skeva normer och tokiga regler, girighet, maktmissbruk, hat och ondska. Hela livet har jag burit denna längtan efter en kärlek som helar allt och alla, som ställer allt tillrätta och sätter stopp för allt som är skadligt. Det är en längtan som som skiljer sig alltmer från den värld jag tycker att jag lever i.

Helandet av min egen person har pågått länge. Skikten har varit många. Jag har förstått att när själva kärnan skadas då får allting i livet sig en törn. Jag har fått gå till grunden, gräva djupt i mig själv och bortom min egen livstid ner i släktträdets rötter. Jag har fått syna årsring efter årsring för att söka efter synliga och dolda sår, röta och skador. Det har varit ett tungt arbete, mentalt, känslomässigt, själsligt, fysiskt och ekonomiskt. Det har innefattat helande av barnet jag en gång var. Helande av de ärvda trauman jag bar. Helande av min självbild. Helande av min kropp och min sexualitet. Helande av min mammaroll. Helande av kvinnan. Helande av min relation till mannen. Helande av min själ. Helande av mitt självförtroende och självkänsla. Helande av min relation till naturen. Hela min existens och identitet med andra ord.

Med helande har befrielse följt. Befrielse från djupa själsliga sår, rädslor för ensamhet och övergivenhet, svåra förluster och sorger, självförakt och orimliga krav på mig själv. Befrielse från medberoende, betungande förväntningar, utanförskap, fattigdom, skuld och skam. Befrielse från osunda gränser, sjuka relationer och messiaskomplex.

Idag tror jag mig vara älskad eller omtyckt av min familj, släkt och vänner. Av Gud, livet och majoriteten av mina medmänniskor.

Hur kan jag bidra med helande och befrielse för andra människor? Kan jag det ens? Jag skulle vilja det iallafall. Finns det ett lustfyllt och lekfullt sätt att hjälpa människor till helande och befrielse? En väg där kärleken leder oss med sin varma varsamma hand. Ett helande på djupet. Ett helande som sprider sig till de människor som finns runt den som helas och vidare ut i världen. Ett helande som leder till befrielse för oss alla.

Gud får visa vägen.

Kram,