MENINGEN MED LIVET OCH LIDANDET

Kan Stinissen ha rätt? "Meningen med livet är Kristus: att växa till i hans liv, för att, när tiden är inne, gå till Fadern och träda in i hans eviga liv."

Har Stinissen rätt också om vad meningen med lidandet är? "Åter är svaret Kristus. I ditt lidande kan du delta i Kristi lidande som han bar i kärlek för världens frälsning. Sedan Kristus hängt på korset, genomborrad både kroppsligt och andligt, är ingen smärta längre meningslös."

Kristus betyder den smorde. Det är en titel.

Jesus är ett namn som betyder Herren frälser/räddar.

Kristus Jesus betyder alltså den smorde Herren som räddar.

Det är inte helt enkelt att såhär på det nya årets andra dag, då festligheterna är över och vardagen tar vid, ställa sig de allra största frågor och få en titel och ett namn som svar. Men jag vill inleda det nya året med en större fråga än den om hur jag vill ha mitt 2024 som jag samtalade om igår med min äldsta dotter.

Jag siktar på stjärnan i skyn istället och frågar "Vad är meningen med livet och lidandet?"

Anden och bruden

Jag förstår liknelsen med ett äktenskap, Anden och bruden. Att mitt liv som kristen är ett äktenskap mellan Guds ande och bruden som är min själ. När jag nu befinner mig alldeles i begynnelsen av det nya året är det därför helt normalt att jag utgår ifrån vilka personliga behov jag har för att 2024 ska bli ett välmående år. En del av det jag hade under 2023 bär jag gladeligen med mig in i 2024, och sedan finns där det som jag tog farväl av med fyrverkerierna på nyårsafton.

När jag sett över mina grundläggande mänskliga behov blir därför nästa fråga hur mitt liv ihop med Gud ska se under 2024. Anden och brudens 2024. Hur önskar Gud och jag att vårt äktenskap ska vara detta år? Stinissens svar på den frågan är att jag ska växa till i Guds liv. Det låter lite högtravande, men kanske är det inte konstigare än vad som bör vara grunden i i ett "vanligt" kärleksfullt äktenskap.

Jag ska detta år fortsätta att vara nyfiken på vem Jesus Kristus är. Jag ska fortsätta att söka hans sällskap och umgås med honom, se honom och vilja lära känna honom djupare. Jag ska fortsätta älska honom och vara honom trogen. Jag ska fortsätta ha tillit till honom och tro det allra högsta om honom. För det är så man håller liv i ett äktenskap, genom att inte slå sig till ro och bli alltför bekväm i relationen. Det är så man håller liv i gnistan och förälskelsen, genom att inte söka kärleken och bekräftelsen någon annanstans. Och genom att inte låta vardagen ta död på lidelsen och passionen.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag blir till inför en kärleksfull och närvarande blick. Den gångna nyårshelgen blev en stark påminnelse om detta. Hur jag kan känna mig sökt och sedd den ena dagen och förbisedd den andra dagen, av samma människa. Och vad det faktiskt gör med mig.

Jag behöver inte världens alla blickar på mig. Det finns för mig ingen glädje i eller längtan efter the man gaze eller barn och kvinnors beundrande blickar. De ögonen speglar egentligen bara tillbaka mitt eget ljus och det är inte vad jag behöver.

Jag behöver den blick som lyser av kärlek till mig. De ögon som gnistrar och tindrar av den kärleken. Den blick som inte upphöjer mig till skyarna ena dagen och sänker mig ned i graven den nästa. Den blicken finns hos Kristus. Det är där jag kan förvänta mig den.

I Kristi blick blir jag till. Jag växer i kärlek, styrka, frid och glädje inför den blicken. Jag växer i tillit och tro, i tålamod och uthållighet. Jag växer i trygghet och hopp, i klarhet och godhet. Jag växer i trofasthet och givmildhet, i självbehärskning och öppenhet. Jag växer i medmänsklighet, i kärlek till Skapelsen och det som är heligt. Det är min erfarenhet. Och jag tror att Stinissen har gjort samma upptäckt.

Äktenskap mellan Ande och brud har inte att göra med vilken kropp jag lever i, jag kan vara man eller kvinna, ung eller gammal, leva i celibat eller med en livskamrat. Det är en förening mellan Guds ande och människans själ. Äktenskapet mellan människor är tänkt att vara ett återsken av detta inre andliga äktenskap. Kristus blick på mig är densamme blick med vilken jag ska se på min äkta make. Det är Kristus i mig som ska se mannen. Och jag ska kunna förvänta mig att Kristus i mannen ser på mig med den blick som gör att jag växer till i Guds eget liv, det som är nedlagt i oss båda.

Kristus har lidit för mig, liksom jag har lidit för min tro på och kärlek till Gud. Jag gissar att det är vad som menas med medlidande. Det ingår i livet som människa. Det vet varje förälder som haft ett barn som genomgått svåra saker. Vi lider med våra barn när de utstår lidande. Detsamma kan finnas mellan vuxna människor, dem vi älskar. Och jag lider ofta med Skapelsen när hon skändas. Det är jag inte ensam om.

Kärlek och lidande går hand i hand. Men jag söker inte lidande. Jag gör allt för att minimera det. Och man måste urskilja när lidandet orsakas av brist på kärlek, snarare än av kärleken själv. Det är inte alltid så enkelt.

Den andra dagen

Det är den andra dagen på det nya året 2024. Jag sitter med Stinissens bok "Idag är Guds dag" uppslagen. I många år har den varit min dagliga kompanjon. Den är som en utstakad slalombana jag håller mig till. Pinnarna är satta för att hålla mig uppe på vägen, samtidigt som jag får ta ut svängarna rejält. De är så jag utvecklas, när livet inte blir alltför snävt.

Utanför köksfönstret sitter småfåglarna och äter maten jag lagt ut till dem. Föda för kropp behöver både människor och djur. Jag ska snart äta jag med.

Stinissen serverar Kristus som föda för min ande och själ. Jag hoppas att mina texter gör detsamma för er som läser vad jag skriver. Ibland är den födan svårsmält. Man får tugga rejält och låta den smälta långsamt. Kristus kan vara knaprig och salt, men också smälta enkelt på tungan och vara len som honung och mjölk.

Vi söker alla svaret på frågorna jag ställt mig. Kanske inte redan på den andra dagen, men någon gång i livet är vi framme vid dem. Vad är meningen med livet och meningen med lidandet? Svaret för mig och Stinissen är Kristus. Det är enkelt på ytan, men svårt på djupet och i längden. Det enkla är ofta det svåra. Att hålla sig till en och inte söka den där blicken i allt och alla som världen erbjuder. Buffébord i all ära, men när vi står inför dem väljer vi i princip alltid det vi tycker om. Det som är gott i munnen, men kanske gör ont i både mage och själ.

Anden och bruden säger: »Kom!« Och den som hör det skall säga: »Kom!« Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

(Uppenbarelseboken 22:17)

Att läsa Bibeln är både spännande och trist. Det allra mesta i en kristens liv är vardag, inte mystik. Men liksom om man står kvar med en bok eller en människa och tror att allt egentligen är nedlagt däri, då kommer den boken eller människan att öppna sig för en. För både Bibeln och människan är outgrundligt djup. Där finns alltid mer att söka och finna. Både av det vi tänkte att vi kunde förvänta oss men också av det helt oväntade. Det gäller också dig och mig. Jag är så mycket mer än jag någonsin kan lyfta fram inför er, trots att jag fått gåvan att förmedla mig genom både ord och bilder.

Vissa delar av mig finns endast i det fysiska mötet med mig. Ansikte mot ansikte. När Kristus i mig ser Kristus i dig. När du ger mig din kropp och jag ger dig min kropp. När du ger av Gud i dig till mig och jag ger Gud åt dig.

Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

(1 Moseboken 1:8)

Jag önskar dig ett välsignat 2024!

Jag önskar att du söker och finner Kristus blick och att du får växa till i hans liv.

Kram,