Mitt liv har rört vid Gud

Jag sov för länge. Min kjol är alltför kort. Jag orkade inte stryka min t-shirt. Men mitt liv har ändå rört vid Gud.

Jag är ofta en enda känslomässig röra. Jag brottas ständigt med tvivel på min egen förmåga som författare. Mina illustrationer är barnsligt naiva. Men mitt liv har ändå rört vid Gud.

Jag är ensam trots att jag vill vara i en tvåsamhet. Jag arbetar för brödfödan trots att jag vill leva av min kallelse, mitt konstnärskap. Jag har familj och vänner men känner mig ändå ensam. Men mitt liv har ändå rört vid Gud.

Efter 27 års samvaro med min himmelske Far och 18 år med hans son Jesus som en inneboende, borde inte mitt liv vara mer städat än vad det är? Jag är ju så trygg med att vara ett Guds älskade barn att jag kan fråga min Far varför han hatar mig. Jag är ju så säker på Jesu närvaro i mitt liv att jag inte måste campa i kyrkan och tigga framme vid nattduksbordet om att få lite kärlek och liv. Jag vet ju med all säkerhet att Anden funnit ett hem i mitt hjärta och i min själ.

Borde jag då inte stiga upp i rimlig tid som alla andra ansvarsfulla vuxna? Borde jag inte ha rätt längd på min kjol så att jag inte ter mig som en desperat medelålders kvinna? Borde jag inte stryka mina kläder så jag ser ut som en respektabel människa? Mitt liv har ju trots allt rört vid Gud.

Och borde jag inte ha kommit till ro i mitt känsloliv? Borde jag inte ha funnit min läsekrets vid det här laget? Borde jag inte ha gett ut massor av Sötnosenböcker? Mitt liv har ju trots allt rört vid Gud.

Och borde jag inte leva ihop med en livskamrat vid denna tidpunkt i mitt liv? Gud själv har ju sagt att det inte är bra för människan att vara ensam. Borde jag inte kunna leva i, av och med min kallelse som författare och illustratör? Jesus sade ju "Följ mig!" Och då gjorde jag det. Så det enda som verkar logisk är känslan av ensamhet, trots att jag har både familj och vänner som jag älskar och som älskar mig. För det varnade han mig för. Den oundvikliga splittring som sker när man väljer att tro på och gå med Jesus. Mitt liv har rört vid Gud och det har fått stora konsekvenser. Men jag undrar varför de grundläggande bitarna inte fallit på plats. Livskamraten och Levebrödet. Jag vet ju att min vilja är densamma som Guds vilja i just dessa två specifika fall. Jag har tvivlat länge, men nu tror jag verkligen att vi vill precis detsamma.

Jag vill finna den man som finns som en varm vänlig närvaro i mitt liv där jag vet att jag kan söka och finna djup vila och intim vänskap. Det skulle vara bra för mitt dynamiska, vida och djupa känsloliv att ha den kärleken som ett ankare att alltid kunna återvända till.

Jag vill omvandla guldklimparna på min blogg till böcker som översätts till världens alla språk. Och jag vill publicera alla Sötnosenpärlor så att den dag jag dör, då finns det tillräckligt många för att trä ett radband som både vuxna och barn kan hålla i sin hand när de behöver Andens närvaro, tröst och hjälp.

Jag vet att detta inte bara är min vilja, utan Guds vilja för mig och för dig. Sannerligen jag säger dig: Mitt liv har rört vid Gud och Gud vill att du med ditt liv rör vid Gud.

Kram,