Sötnosens fastebok - Jag får gå in i ditt hus

Psalm 5: Sötnosen får gå in i Guds hus. Hon är varmt välkommen för hon är ett Guds barn. Men innan hon går in får hon lägga av sig allt det som inte hör hemma i ett heligt rum. Allra innerst inne vet alla människor vad det är.

Jag får gå in i ditt hus,

ty din godhet är stor.

Jag faller ner i vördnad,

vänd mot ditt heliga tempel.

Herre, led mig rätt,

jag omges av fiender,

jämna din väg för mig.

I deras mun finns ingen sanning,

deras inre är fördärv,

en öppen grav är deras strupe,

sin tunga gör de hal.

Låt dem stå med skuld, o Gud,

låt deras planer fälla dem!

Stöt bort dem för deras många synder –

de trotsar dig!

(Psaltaren 5:8-11)

https://www.bibeln.se/bibel/B2000/PSA.5

---

Jag tänker att människan har fiender både på sin insida och utanför sig. Om någon gjort orätt mot mig eller dig är det viktigt att Gud inte bara slätar över det som har hänt. Det är svårt att leva i miljöer där lögner blivit vardag och förnekelse är tillvarons grund. Där det inte krävs bättring och bot. Där det sjuka accepteras och kommit att bli det normala.

Det är viktigt att det får lov att finnas rätt och fel, sanning och lögn, att det inte alltid handlar om den egna upplevelsen av något, om min sanning och din sanning, utan att det faktiskt finns något sådant som sanningen.

Det finns människor som lever i mörker. Medvetet eller omedvetet, självvalt eller av tvång. Som begår fruktansvärda brott. Som mördar, ljuger, bedrar och skapar allmänt kaos. När ska vi ha förståelse för en annan människa och när ska vi kräva bättring? När måste det vi gör få märkbara konsekvenser och när ska vi låta något passera? Det är inte enkelt. Men Gud vore en tyrann om det onda inte fick sitt straff.

Hur skulle då brottsoffer få upprättelse? Den som skadats skulle tvingas bära den skuld som är förövarens. Sanningen skulle inte segra. Lögnen skulle ha sista ordet.

Vi får aldrig glömma att Guds mål är fred och försoning, upprättelse och läkedom för alla. Dit når vi inte genom att blunda för och låta det onda breda ut sig. Det är inte kärlek.

I varje människa finns ett heligt rum. Gud har nedlagt en del av sig själv i var och en av oss. Att kunna se det heliga i mötet med en människa utan att blunda för allt det som inte är heligt i henne är en konst som få klarar av. Det är sådana människor som förlöser Gud i sin nästa. Att vara närvarande i sin egen helighet och inte låta lögner och annat breda ut sig är också det mycket svårt. Även med det behöver vi hjälp av en erfarna människor som rannsakat sig själv och få insikt om både sitt mörker och sitt ljus.

Guds frid till er alla,