top of page
Till Dig - möt formgiverskan
Mina fönsterkarmar är fulla av blommor och gröna växter. De trivs här i ljuset och gläds åt omsorgen från mina fingrar. De rosa liljorna jag fått av en vän sprider en lätt doft i mitt kök. I små glasvaser står sticklingar som långsamt bildar rötter. De många fönsterrutorna glittrar av alla små regnpärlor som faller på dem. Du har aldrig varit här i mitt nya hem, men en av de mindre växterna är ett skott från en blomma jag en gång fick av dig för länge sedan. Nu blommar den fö
14 juni
Till Dig - intimitet
Jag har aldrig vaknat upp på din arm. Aldrig sovit en natt under samma täcke med dig. Ändå vet jag hur din pyjamas ser ut för jag har känt på sömmarna och vecken. Intimitet är så mycket mer än sexualitet. Intimitet är närhet. Att släppa den andre nära. Att sänka garden. Att blotta sig. Låta försvaren man byggt upp falla ner. Jag har insett att många människor tycker det är läskigt, att de är rädda för att visa vem de är, att tryggheten sitter i skyddet de har mot sin omgivn
13 juni
Till Dig #3 broar som förenar
Jag hör toner som strömmar ut från ett öppet fönster. Jag njuter av vad jag hör. De är vackra. Stillsamma. De fyller mig med ro. Jag tror att någon övar på ett elektroniskt piano i huset mittemot. Jag blir berörd. Ögonen tåras. Ett tyst "tack" riktar jag mot Gud. Jag hör tonerna av "Den blomstertid nu kommer" och inser att den som spelar sitter på skolgården en bit härifrån. Det är vinden som bär musiken fram till mig. Sommarlovet är här. Alldeles nyss kom jag hem från mitt
12 juni
Till Dig - #2 tidningsartikeln
Jag läste om oss i tidningen. Eller rättare sagt en historia som till det yttre liknar vår, men där utgången blev en annan. Jag vet att också du har läst den. Jag är inte fri från skuld i allt som hände och vedergällning har aldrig varit en väg jag velat gå. Händelser och människor är alltid mycket mer komplexa än vad de ser ut till att vara. Men vad gör jag med det bittra innehållet i bägaren jag tömt? Allt det som numera finns i mitt system. Jag vill inte förvandlas till
11 juni
Till Dig,
min älskade. Så skulle jag ha inlett mitt brev i det förgångna. Jag skriver för att ord är som nycklar. De kan öppna dörrar vi låst inifrån. Jag vet det av egen erfarenhet, hur andras ord öppnat stängda dörrar och släppt ut mig. De hände senast nu idag. Kvinnan ligger kvar där de slängde henne.* Ser du handen som söker efter nyckeln i det tunga gamla knippet? Hör du hur det rasslar när handen finner den? Känner du hur nyckeln sticks in i det trånga rostiga hålet och vrids om?
10 juni
Vägen till helhet och frihet går via sårbarhet
När jag 2011 fick frågan av Andrea Hylen om att vara medförfattare till antologin Empowered Voices: True Stories by Awakened Women visste jag inte riktigt vad jag sade ja till. Femton år senare kan jag avslöja att det mest värdefulla för mig var att jag äntligen fick en plats och en person med vilken jag kunde utforska min sårbarhet och sanningen om mig själv. Jag visste inte hur mycket jag behövde just det - att få vara en deltagare, att ha en plats för mig själv, att bli se
9 juni
Den viktiga vilan
Jag har vevat upp parasollet och satt mig i skuggan på balkongen. Ett par bitar vattenmelon ligger kvar på glasassietten vid min sida. Dessertgaffeln som är instucken i det röda fruktköttet låg tidigare i Carinas kökslådor, nu äter jag med besticken varje dag. En liten ramlösaflaska påfylld med kranvatten står klädd i frostig dräkt vid sidan av min dator på det lilla runda cafébordet. Jag har varit trött i sinnet de senaste dagarna. För många trevliga sammankomster på kort t
3 juni
Älskogens tystnad
Solen snoozar under molntäcket. Kanske blir sömntutan kvar i sängen hela dagen. Vem kan förebrå henne? Alla behöver vi vila ibland. Äppelträden ser ut som pompoms i vindens händer. Från en del andra träd snöar det. Medan den ena har sovmorgon virvlar den andre runt. Hela Skapelsen sjuder av liv. Några ord av Ylva Eggehorn fångade mitt intresse denna morgon: "Poesi är själva förbindelsen mellan det som kan sägas, det som inte kan sägas, det som inte behöver sägas, och ett föro
30 maj
Min hemlige vän
Det är så vilsamt för mig - vårsolen och de friska vindarna, grönskan och fåglarna, att kunna sitta mitt i den skönheten och skriva en stund. Jag känner mig både omsluten och innesluten av livet som pågår omkring mig. Det är så vilsamt att vara en berättare - utan krav på innehåll, verkshöjd och längd, att ha ett skrivande helt befriat från all prestation, att likt ett barn med bokstavsklossar leka samman ord och meningar. Det är som att stiga ned i en porlande bäck, låta va
29 maj
3 x 3 män och jag
Ett stilla sus. Höga lövträd som prasslar. Ett ljud som gör mig lugn. De står på rad ett stenkast ifrån min balkong. Jättar är de. Lika höga som ett femvåningshus. Jag vet inte vad de heter, men jag tycker mycket om dem. Står jag på min dotters balkong, en cykeltur härifrån, kan jag peka på de höga träden och säga till mina barnbarn "där borta bor jag". Det har varit en märklig vecka, en märkvärdig vecka, denna sista sköna i maj. Andens vind har svept fram, gett sig tillkänna
28 maj
Vardagens välsignade frukter och kreativiteten som strömmar mot havet
Mina trampdynor är lite ömma efter den långa promenaden. Sandalerna skavde i värmen så jag valde att gå barfota. Jag har skrubbat och filat dem. Nu sitter jag i soldiset på balkongen och äldsta dottern har gått hem till sitt. Hon kom på förmiddagsfrukost och en härlig vandring i sommarvärmen. Som alltid hade vi ett fint och berikande samtal som kom med klarhet för oss båda i sådant som rör relationer. Vi hade kunnat vara vänner även om vi inte var mor och dotter. Jag trivs i
23 maj
I fädernas spår ser jag brist på kärlek
Solen värmer min rygg. Vinden sveper över mina bara ben. Den svenska vimpeln på granngården dansar poledance på den höga flaggstången. Måsarnas skri fyller luftrummet. Jag älskar våren. Livets återkomst hörs, känns, doftar, smakar och är fullt synlig för ögat. Gud låter hela Skapelsen gå på catwalken i ombyte efter ombyte. Den ena dräkten lika praktfull som den andra. Vår stora Moder är Skönheten själv. Vi känner henne inte, vi människobarn. Därför klär vi Modern i enfaldig
22 maj
Den nakna kärleken
Jag älskar dig, står det på lappen från honom. Den sitter uppe på kylskåpets ena sida. Kärlek - jag är en av de där människorna som aldrig kan ge upp tankarna på kärlek, som ständigt längtar efter att älskas och att älska. Det bara är så det är. Lönlöst att försöka bekämpa. Meningen med livet för mig är kärlek. Kärlek i alla former. Jag tänkte åka till mamma efter jobb idag, men jag var för trött för att umgås. Sedan tänkte jag istället att jag skulle köra in om biltvätten, m
19 maj
Kom ihåg att leva medan du lever!
Ett glas vitt vin, ett surdegsbröd med pepparskinka och en skiva mogen smakrik tomat, samt lite pastasallad med kyckling, fetaost, soltorkade tomater och pestosås. Det är min sena kvällsmiddag. Smakerna ligger fortfarande kvar i munnen. Klunken med vin går rakt upp i huvudet. Och så får det lov att vara. Ibland måste livet få stiga en åt huvudet. Jag kommer från en minnesgudstjänst. Den vackraste begravning jag någonsin varit på. Mer som en bröllopsfest var den. Ännu en kvinn
15 maj
Livets melodi
På flaggstången utanför mitt köksfönster vajjar en blågul vimpel. På den vackra linneduken som klär in köksbordet står en liten vas i pressglas med blommorna jag råkat dra av när jag pysslat om mina balkongväxter. Jag lyssnar på Heather Rigdon på Spotify och har nyss tagit en värktablett i hopp om att smärtan i min vänstra arm och axel ska släppa. Jag är här, närvarande med den något vemodiga musiken som fyller mina öron, i det lite kyliga vårvädret som inte kan måla varken
10 maj
bottom of page